Avsked

Tillbringade gårdagen med att hjälpa mina drömmars man att tömma sin lägenhet inför flytten utomlands. Vi tvättade, städade och packade, åt och låg i soffan och slappade. På något sätt en märklig dag. Från att ha varit en anonym kvinna som han träffar ibland och har sex med så träffade jag hans pappa och en person som jag känt tidigare. Det var roligt att prata med hans pappa och se den delen av hans liv.

Det var svårare att träffa bekantskapen från förr. Så många minnen förknippade med honom. Kommer ihåg en gång när vi spelade ett brädspel. Han var något av det roligaste jag träffat jag kunde skratta för första gången på ett tag. Han intog ett land jag hade i spelet och skämtade med min dåvarande pojkvän om att han och jag låg på björnfällen framför den öppna spisen och snart skulle min pojkvän förlora hela spelet. Jag skrattade som jag aldrig hade skrattat förut. Under en kort stund kände jag mig fri, han, min pojkvän och mina drömmars man skämtade och skojade och det kändes som en bra dag. Jag hade ännu inte lärt mig vad som kommer efter. Jag kan fortfarande känna glädjen och friheten under det spelet. Men också konsekvenserna.

När vi var klara i mina drömmars mans lägenhet åkte vi hem till mig. Mina drömmars man tillbringade sin sista natt i Sverige med mig. Med sina armar runt mig och sina fingrar flätade med mina somnade han. Jag ville inte sova en sekund, inte missa ett ögonblick och det var inte svårt att vara vaken. Det kändes som alla mina sinnen samarbetade för att ta tillvara på stunden. Någon gång där under natten insåg jag just det som jag varit orolig för. Att jag skulle känna att mina drömmars man även var min drömman. Under de sista veckorna har vi gått från att bara ha en sexuell relation till att verkligen vara vänner. Vet inte riktigt vad som kändes värst, att min vän skulle åka om ett par timmar eller att min drömman skulle göra det.

Vi for till flygplatsen så tidigt att det ens inte kan kallas morgon. Det var svårt att vet hur jag skulle bete mig. Vad blir lättast för honom? Vi åt frukost och sen var det dags för honom att gå till planet. Det kändes som den sista kramen jag någonsin skulle få som betydde något för mig. Tvingade mig att vända mig om och gå därifrån med huvudet högt. Vägrade vända mig om och se efter honom. Han ska se mig som den starka kvinna jag är, den som inte trånar eller tigger.

Sorgen efter att ha förlorat något som egentligen inte ens har hunnit börja trots att det gått nästan tjugo år kan jag bära tillsammans med de minnen jag har av en man som aldrig medvetet gjort något för att kväva mig, såra mig eller kontrollera mig. Sorgen och minnena efter en man som gett mig glädje, vänskap och en känsla av att duga precis som jag är.

Jag går till min bil, sätter mig bakom ratten och kör. Helst vill jag skrika "älska mig" till honom men jag skickar ett mess till honom där jag önskar honom ett underbart äventyr. Jag är så glad för hans skull och håller tummarna för att hans resa ger honom den karriär han drömmer om och det äventyr han önskar. Jag bara önskar att han ville att jag skulle vara en del av det.

Mina drömmars man, min drömman, min vän - lycka till! Världen ligger vid dina fötter, erövra den.