Söndagsnatt

Så var det söndagsnatt igen. Har pratat i telefon med en vän i en timme och fått reda på att han ska flytta utomlands. Lämnar alla bra män Sverige nu eller?

Söndagsnätterna är svåra att ta sig igenom. Jag är så trött att ögonen går i kors men ändå vill sömnen inte infinna sig. Längtar och hoppas på ett telefonsamtal som inte kommer. Längtar och hoppas på en natt utan ångest. Vem är jag och varför finns jag? Det spelar ingen roll hur bra helgen har varit verkar det som, när natten kommer är jag ensam i vilket fall. Inte för att jag valt det utan för att alternativen är så få. I en värld av miljarder människor, var finns min andra hälft?

Funderar återigen på valet att försöka få ett barn genom insemination i Danmark. Det känns som om ajg har hela livet på mig att hitta en livskamrat, en partner, en älskare men bara ett par år kvar för att kunna få ett eget barn. Jag har alla förutsättningar för att klara att ta hand om ett barn själv men är jag redo att ge upp drömmen om hela paketet? Om det lyckliga förhållandet och ett barn att dela med någon annan. Någon att dela all glädje och sorg med.

Så här ligger jag helt meningslöst och funderar över livet och framtiden. Vilken framtid och till vilken nytta? Sov för katten och tänk en annan dag.

Räknar andetagen och hoppas att jag ska somna.