Ynk

Känner mig som en liten ynk idag. Alla frågar hur jag mår. Alla vill mig väl. Alla vill hjälpa mig. För varje samtal och för varje uppmuntrande ord känner jag mig allt mindre, nu fram på kvällen inte stort mer än en liten ynk. Jag är lika rädd som för en vecka sedan att berätta hur jag mår. Jag kan ge er fakta som gör att ni förstår att det inte är bra, jag är deprimerad. Men på varje fråga om hur jag mår eller hur dagen har varit kommer jag antagligen att svara att den är helt ok, på sin höjd att den är lite sådär. Och känna mig som en lite patetisk ynk. En ynk utan värde eller mening.

Jag vet att ni alla vill mig väl och att ni bryr er men jag är inte annorlunda mot igår, för en vecka sedan, för en månad sedanför ett år sedan. Jag famlar fortfarande fram i samma overklighetskänsla och känsla av att vara annorlunda. Skillnaden är bara att nu har jag berättat hur jag mår, att jag bara är en liten ynk. Ge mig inte er medkänsla för jag tycker inte att jag är värd den. Ge mig inte er oro för jag är så orolig själv. Kan ni inte bjuda in mig till världen utanför mig? Berätta meningslösa händelser ur er dag. Berätta vad ni tänker på och oroar er för och vad ni glädjer er åt. Förhoppningsvis kommer jag att komma ur min guldfiskskål och börja känna igen. Både glädje och sorg och allt däremellan, inte vara avstängd som nu.

Tog en två timmar lång promenad i skogen med en vän idag. Var helt utmattad när jag kom tillbaka men det var en skön utmattning, jag hade jobbat ihop till den. Vännen min vet hur det är att vara deprimerad och hur medicinerna funkar. Det kändes skönt att prata om något så praktiskt som biverkningar på medicinen och rädslan av att bli beroende av sömntabletterna istället för varför och hur jag mår. Kunde nästan njuta av att solen tittade fram och värmde oss.

På tal om biverkningar så är det ganska lugnt just nu. Mår illa och är yr i huvudet men det kan jag hantera. Är mer rädd för biverkningarna som alla varnar för, mer självmordstankar, att jag ska må sämre, men efter vad jag har fått veta kommer inte det förrän om en vecka eller två. Lite andrum nu kanske.

Sömntabletterna börjar verka, känner mig varm och väck. Hoppas på en drömlös natt och att som genom något mirakel inte var en ynk imorgon.