Julen

Så var julen över. En underbar jul med familjen fylld av glädje, kärlek och skratt. Kan man ha en bättre familj? Så mycket omtanke och närhet. Julklapps inköpen gjorde jag den tjugotredje sent på eftermiddagen. Måste säga att det var det bästa valet jag gjort på länge. Det var lugnt och skönt i affärerna och efteråt komma mina drömmars man hit, badade och pratade innan jag åkte till mina föräldrar.

Åkte hem på juldagen för att vara glad käck och tillgänglig i fall han skulle höra av sig. Det gjorde han. Kollade film och låg i soffan tillsammans så där nära som jag vill vara. Vaknade skräckslagen mitt i natten, hatar dessa mardrömmar. Kommer jag någonsin att slippa dom? I natt drömde jag återigen om när jag var gravid och han jag var med då var vansinnig. Han ville inte ha barnet jag väntade. Han skulle förstöra mitt och barnets liv om jag födde det. Aldrig jobba en dag så jag skulle inte tro att jag skulle få ett öre av honom. Dygnet runt höll han på, hela tiden. Jag drömmer om hur jag står mot väggen och han viftar och skriker åt mig, hur värdelös jag är och hur han ska skada mig. Jag känner slaget komma och glider ner utmed väggen. Det svartnar runt mig och jag försöker hålla koncentrationen på att skydda magen. det är enda tanken jag har i huvudet, barnet ska skyddas men allt försvinner runt mig.

När mörkret försvinner är han borta och jag kommer ihåg att han skulle till sin mamma. Hans syster är i stan på besök. Jag tar på mig skorna och går hem till några vänner, jag måste får hjälp, måste komma bort. När jag kommer dit är ingen hemma. Det är nedsläkt och ser öde ut men jag sätter mig utanför och väntar. Efter någon timme kommer jag på att dom är ju på husvagnssemester. Vart ska jag ta vägen, vem ska jag vända mig till? Går sakta hem igen, den korta promenaden känns evighetslåg. Blir allt räddare att han kommit hem innan mig och märkt att jag inte var hemma. Stegen blir snabbare och snabbare. Tillslut springer jag, varje steg gör ont. Idag gick han långt. Kommer fram och känner på dörren, låst, kanske är han inte hemma. Det är tomt hemma, bara katterna finns inne. Tar av mig skorna och sätter mig i soffan. Jag ser mörkret falla utanför, inne är det mörkt. För första gången har jag funderat på hur jag ska kunna komma undan occh misslyckats. Jag hör aldrig nyckeln i dörren, kanske har jag glömt att låsa. Plötsligt står han bara där. Han tittar på mig och säger att att han saknat mig. Att jag ska göra mig i ordnig. Jag går in på toan, duschar och hämtar de strumpbyxorna som är sönderklippta i grenen. Han tycker det är jobbigt att ta i mig så han vill att jag ska ha strumpbyxor på. Han säger att han inte kan tända på mig om jag inte har strumporna på. Jag går och lägger mig på sidan i sängen och känner hur han kommer in han ber mig ställa mig på knä. Det går fort för honom. Mina tårar rinner men han märker det inte. Har lärt mig att gråta tyst inom mig. Han går in i duschen för att tvätta bort min smuts från sig. Ligger på sidan och hoppas att han ska sätta sig framför tv´n när han är klar på toa.

Vaknade kallsvettig och livrädd. Var helt desorienterad. Smärtan och rädslan kändes rent fyskisk. Mina drömmars man ligger jämte mig i sängen. Jag känner inte igen honom först utan blir ännu mer rädd. Hur hamnade jag så nära? vad ska jag gör om han vaknar? jag ser hur han öppnar ögonen men han frågar bara hur det är. Snällt och vänligt. Ingen ilska för att jag väckt honom. Går upp och dricker lite vatten, måste känna på dörren så att den är låst. Var garderoben verkligen öppen när vi la oss. Måste kolla. Går upp och kollar gaarderoben. Lutar mig bort från den öppna garderoben och kör in benet. Inget där. Lägger mig igen jämte mina drömmars man. Behöver inte förklara något. Han säger bara lågt till mig "tänk på det här istället" och jag får ligga i hans armar. Gråter så som jag lärt mig under alla år. Tyst och utan tårar. Tårarna är slut sedan länge. Lättnade kommer sakta. Jag är fri och för första gången har någon förstått vad jag behöver utan ord.