Tomhet

Måndagmorgon. Sitter på jobbet. Är så in i norden trött. Har ingen energi överhuvudtaget bara en stor känsla av meningslöshet. Jobbet jag egentligen älskar känns bara trist. Vill hem och lägga mig i min säng, dra täcket över huvudet och inte vakna på ett år. Inte för att jag vet vad som skulle kännas bättre då. Kanske blir det inte bättre än så här. Jobb, helg, jobb, helg, jobb. Just nu känns det nästan som om att en bra helg gör tomheten ännu större. Längtan blir starkare. Är trött på att försöka vara stark när jag känner mig liten. Liten och ensam. Kanske är det dags att göra något åt det?

Men den stora frågan är vad. Ge sig in i den stora karusellen av dateande och flirtande? Att gå från förälskelsekick till förälskelsekick utan att stanna? Fast å andra sidan, vad är alternativet? Lära mig att tycka om mig själv? Att jag själv räcker och duger? Fast bevisligen gör jag ju inte det. Om jag verkligen räckte till och dög varför skulle då två män oberoende av varandra så envist och under flera år säga att jag inte gör det? Män som ändå sa sig älska mig. Uppenbarligen så är jag inte så himla bra så varför försöka intala mig det?