Längtan

Att så vansinnigt längta efter mina drömmars man, hans vänskap och närhet. Att önska att han såg på mig som jag ser på honom. Om så bara för några timmar. Att vilja få möjligheten att känna att min kärlek är besvarad.

Mitt val just nu att ge upp drömmen om hans kärlek är så svår men antagligen nödvändigt. Jag kan inte leva med en dröm, den värmer mig inte om nätterna eller tar bort min rädsla. Mannen jag träffar nu är inte mitt livs kärlek. Inte min stora passion men han är det tillräckligt mycket för att det ska räcka. Min dröm och längtan efter en annan man får jag lämna och inse att det är en dröm jag bär ensam. Tänker sörja min dröm och den kärlek jag aldrig fick.

Önskar bara att mina drömmars man fanns i mitt liv, förlät mig för de val jag gjort. Älskar honom mer än jag kan uttrycka men på ett stilla sätt. En stilla längtan som aldrig försvinner.

Mannen jag träffar nu acceptera mig som jag är. Han kan lyssna på min skam och min skuld över det som varit och de svek jag gjort mot mina barn i magen, barnen som inte fick leva.

Hoppas att jag kan behålla mina drömmars man på något sätt i mitt liv. Att han inte hatar mig för de val jag gjort. Längtar efter att höra hans röst. Längtar efter att känna hans armar runt mig. Längtar...

Längtan

Det var ett tag sedan jag satte mig här och försökte bena lite i vad som händer. För händer saker gör det. Massa saker hela tiden. Påsken var helt underbar och jag kände att äntligen har jag hittat hem. Hittat någon att dela mitt liv med. Jag vet att det är komplicerat valet jag gjort men det känns som om det är värt det. Tror jag. Det är väl det jag vill reda i. Vilka negativa sidor av kärleken kan man leva med och ändå vara lycklig?

Med den mannen jag träffat kommer jag nog att vara lycklig under ett par år innan han tröttnar och lämnar mig för någon annan. Det är hans sätt att göra på under ganska många år men under ett par år kan jag få vara lycklig och få allt det jag vill ha. Är det värt risken att bli lämnad när möjligheten att bli lycklig är så stor även om det bara är för ett tag. Redan nu känner jag mig sviken trots att jag inte har någon rätt till det eftersom han hade sex med sin dåvarande flickvän efter att han varit hos mig. Jag räknade med det och förväntade mig det men det gjorde ändå väldigt ont när jag förstod. Kan jag sätta min tilltro till honom och våga lita på att han älskar mig? Jag vet inte. Samtidigt känns det som jag inte har något val, allt har gått för långt. Nu är det bara att hänga på och hoppas på det bästa. Det liv han kan erbjuda mig är det jag vill ha. Ett liv med skratt, liv och rörelse. Att få känna att jag lever på riktigt och att jag få den familj jag drömmer om. I alla fall för ett tag. Är det så fel att önska, vilja och längta efter något? Är det fel att längta efter att få vara lycklig i alla fall för ett tag?

Jag hoppas att de val jag gjort tidigare inte kommer att ligga i vägen för oss utan att vi kommer att bli lyckliga och få leva den dröm vi båda längtar efter. Vill inte betala mer nu.