Verkligheten suger

Verkligheten kommer allt närmare. Är ju van vid mardrömmar så det tar ibland det lite tid för mig att fatta att något är sant och då känns det som verkligheten slår en med en klubba i huvudet trots att jag vetat om att det ska ske. Nu är mina drömmars man borta i ett annat land och ska vara borta i flera år. Fler år än vad jag är beredd att vänta utan att få något tillbaka, ett tecken på att känslorna och drömmarna om framtiden är besvarade.

Så hur går jag vidare? Hur går jag vidare och är sann mot mig själv? Jag har en förmåga att kasta mig in i saker och tiden med mina drömmars man har lärt mig att jag är värd någon som är bra, någon som uppskattar mig och vill mig väl, någon som vill vara en del av mitt liv. Men han har även lärt mig att jag behöver någon som jag kan älska och känna förtroende för. Det räcker inte att någon vill ha mig, jag ska vilja ha den personen också inte bara vad den representerar. Drömmen om en man, barn, en familj ska inte få mig att nöja mig med något halvbra eller till och med urkasst bara för att komma närmare den drömmen.

Så vad har jag då för krav??

Jag vill ha någon som tycker att jag är underbar, även en dålig dag.
Jag vill ha någon som kommer överens med mina vänner.
Jag vill ha någon med normala relationer med sin familj.
Jag vill ha någon som attraherar mig, känslomässigt, sexuellt, mentalt och intellektuellt,

Jag önskar mig någon som kan laga mat till mig när jag har haft en jobbig dag på jobbet.
Jag önskar mig någon som jag kan luta mig mot och veta att han alltid finns där så som jag finns för honom.
Jag önskar mig någon som kommer med små överraskningar i vardagen.

Andas långsamt in.
Verkligheten suger.
Andas långsamt ut.