Finns jag?

Att sitta på en stol med solen lysande i ansiktet och känna att detta är sista dagen. Sista dagen av mitt liv. Att önska att något trillade ner och slog mig i huvudet. Orkar inte göra något själv. Orkar inte ens ta det sista steget som skulle göra slut på smärtan. Snart. Snart. Samla ork för sista steget till vilan. Sista steget innan smärtan försvinner. Jag önskar mig ett tomt ingenting.

Tillbaka igen

Att längta bort så att det gör ont. Att sitta på jobbet och drömma om en dag då det går lätt att andas. En dag då jag kan känna att jag duger och är älskad för den jag är inte för den någon annan tycker att jag borde vara. Eller önskar att jag vore.

Trodde jag fick allt jag ville ha när jag gjorde mitt val men inser att ensamheten är precis lika stor som innan om inte större. Att vara ensam när man är med någon gör ondare än ensamheten när man är själv.

Ensamheten när man flyttat 40 mil bort från vänner och trygghet är förgörande när man har en vardag med någon som vill att man ska ara någon annan.

Har satsat för mycket av mig själv för att orka gå vidare på egna ben. Bara att bita ihop och räkna dagar.

Längta bort

Att längta så förtvivlat efter att komma bort, att misstagen jag gjort inte vore gjorda. Att få kärlek från ett barn men känna att det nte räcker utan vilja få samma kärlek från hennes far. Att bara längta bort, långt, långt bort.

Att inte lite på sin partner överhuvudtaget. Att bara känna sveket som ett slag i magen och vilja fly hals överhuvud. Att återigen drömma om något annat men att ha förlorat drömmen och känna mig så mycket fattigare.

Att vara tom.I hjärta och själ. Så otroligt tom och undra över meningen med allt. Nu vill jag inte mer.

Kan inte andas. Kan inte....

Att leva med sina beslut

Att leva med de beslut jag fattar är det svåraste som finns. Att inse att om jag har en möjlighet att välja kommer jag alltid att välja fel. Inte andas. Inte tänka. Inte känna. Bara vara tyst. Att bita ihop och att leva med de val jag gjort.

Att känna att varje millimeter av mig själv som jag byggt upp sakta och stötvis raseras. Att inte våga stå för den jag är utan att bara gå undan. Gå undan och hålla tyst.

Andas inte.
Prata inte.
Känn inte.
Andas INTE.

Rusa

Att rusa in i något så fort att varken hjärna eller hjärta hinner med. Att inte lyssna på när allt inom mig skriker nej. Att betala ett för högt pris för mina drömmar. Att lämna stolthet och egen vilja bakom mig. Igen. Att hoppas men att förlora hoppet, långsamt och plötsligt.

Längtan

Att så vansinnigt längta efter mina drömmars man, hans vänskap och närhet. Att önska att han såg på mig som jag ser på honom. Om så bara för några timmar. Att vilja få möjligheten att känna att min kärlek är besvarad.

Mitt val just nu att ge upp drömmen om hans kärlek är så svår men antagligen nödvändigt. Jag kan inte leva med en dröm, den värmer mig inte om nätterna eller tar bort min rädsla. Mannen jag träffar nu är inte mitt livs kärlek. Inte min stora passion men han är det tillräckligt mycket för att det ska räcka. Min dröm och längtan efter en annan man får jag lämna och inse att det är en dröm jag bär ensam. Tänker sörja min dröm och den kärlek jag aldrig fick.

Önskar bara att mina drömmars man fanns i mitt liv, förlät mig för de val jag gjort. Älskar honom mer än jag kan uttrycka men på ett stilla sätt. En stilla längtan som aldrig försvinner.

Mannen jag träffar nu acceptera mig som jag är. Han kan lyssna på min skam och min skuld över det som varit och de svek jag gjort mot mina barn i magen, barnen som inte fick leva.

Hoppas att jag kan behålla mina drömmars man på något sätt i mitt liv. Att han inte hatar mig för de val jag gjort. Längtar efter att höra hans röst. Längtar efter att känna hans armar runt mig. Längtar...

Längtan

Det var ett tag sedan jag satte mig här och försökte bena lite i vad som händer. För händer saker gör det. Massa saker hela tiden. Påsken var helt underbar och jag kände att äntligen har jag hittat hem. Hittat någon att dela mitt liv med. Jag vet att det är komplicerat valet jag gjort men det känns som om det är värt det. Tror jag. Det är väl det jag vill reda i. Vilka negativa sidor av kärleken kan man leva med och ändå vara lycklig?

Med den mannen jag träffat kommer jag nog att vara lycklig under ett par år innan han tröttnar och lämnar mig för någon annan. Det är hans sätt att göra på under ganska många år men under ett par år kan jag få vara lycklig och få allt det jag vill ha. Är det värt risken att bli lämnad när möjligheten att bli lycklig är så stor även om det bara är för ett tag. Redan nu känner jag mig sviken trots att jag inte har någon rätt till det eftersom han hade sex med sin dåvarande flickvän efter att han varit hos mig. Jag räknade med det och förväntade mig det men det gjorde ändå väldigt ont när jag förstod. Kan jag sätta min tilltro till honom och våga lita på att han älskar mig? Jag vet inte. Samtidigt känns det som jag inte har något val, allt har gått för långt. Nu är det bara att hänga på och hoppas på det bästa. Det liv han kan erbjuda mig är det jag vill ha. Ett liv med skratt, liv och rörelse. Att få känna att jag lever på riktigt och att jag få den familj jag drömmer om. I alla fall för ett tag. Är det så fel att önska, vilja och längta efter något? Är det fel att längta efter att få vara lycklig i alla fall för ett tag?

Jag hoppas att de val jag gjort tidigare inte kommer att ligga i vägen för oss utan att vi kommer att bli lyckliga och få leva den dröm vi båda längtar efter. Vill inte betala mer nu.