Ensamhet

Det här är inte tänkt att vara en gnällblogg utan snarade en dagbok över hoppets seger över hopplösheten.

Just nu har hopplösheten kontroll över mitt liv men hoppet finns om en annan tillvaro. En tillvaro med kärlek, liv och rörelse.

Idag är känslan ensamhet. Den har suttit i ett par dagar och tankarna kring vad som är ensamhet har tagit mycket tid. Det finns så många olika sorters ensamhet. Ensamheten som slår till när jag tittar på alla fönster med julstjärnorna och tänker på alla lyckliga liv därinne. Ensamheten i att leva ett liv med någon och veta att det är fel men inte våga bryta sig loss, ensamheten av att ligga sked i sängen en fredagskväll och känna hjärtat svämma över av känslor och veta att för den andre är det bara sex, ensamheten av att skydda hemligheten mot alla som står mig nära.

Nu är det dags att bryta ensamheten och våga vara själv men inte ensam. Att vara käck och trevlig från hjärtat. Att fatta beslut som bara rör mig, för mig, av mig. Skrämmande, som när man sitter i bergochdalbanan i uppförsbacken och vet att snart, snart går det utför igen. Hissnande, underbart och spännande, men så trögt i uppförsbacken.

Jag andas och därute finns det andra som andas, tungt och svårt ibland men vi andas, vi är inte ensamma.

Andas

Jag andas.
Jag skrattar. Jag gråter. Jag längtar. Jag misströstar.
Jag andas.

Stunder av liv.