Villrådig

Villrådig är det ord som passar bäst in på mig nu. Jag är villrådig. Jag längtar mig sjuk efter mina drömmars man. Vill ha honom nära mig. Vill höra hans röst, vill höra honom skratta och busa. Samtidigt funderar jag över meningen. Jag är allt klarare över vad jag känner för honom men oxå att han inte känner samma för mig. Jag blir villrådig över vad jag vill. Är de små korta stunderna på telefon, msn, sms och facebook tillräckligt? är det tillräckligt att bara få sex när jag vill så mycket mer? Kan och vill jag säga nej. Kan jag och vill jag säga att det räcker, antingen hela jag eller inget alls? Nej det varken kan eller vill jag, stunderna med honom är viktigare än känslorna efteråt. Vet att det blir tomt och att jag känner mig värdelös efter men vad är alternativet. Att inte få känna? Att inte få ha kvar det meningslösa hoppet?

Nej, jag är villrådig och funderar hela tiden. Vad vill jag? Vad gör jag med mina känslor? Vad kan jag göra utan att tycka illa om mig själv??