Murar

Reser sakta murarna mor världen. Stärker mitt försvar. Ingen ska komma mig inpå livet igen. Ingen ska få möjlighet att såra mig igen. Mina drömmars man gjorde mig illa förra veckan, trodde inte att han skulle göra det. Men det gjorde ont. Det gjorde ont att vara sårbar och att öppna mig med de val jag gör och de känslor jag har och att bli kritiserad. Nu reser jag murarna igen. Mina tankar och känslor är mina.

Jag vet att mina val inte är bra, att de inte är moraliskt korrekta. Jag vet att jag antagligen kommer att bli sårad igen men längtan efter att vara betydelsefull och uppskattad i alla fall ett tag överväger riskerna att bli sårad igen. Mina drömmars man vill inte ha mig. Jag inser det nu. Mina drömmars man vill inte dela sitt liv med mig. Jag inser det.

Vill ha en man att vakna jämte på morgonen. En man att dela drömmar med. En man att leva med. Är det så fel?

Jag reser murarna. Jag bygger dom höga. Glada beskymmersfria S är tillbaka. Inte ska jag blotta mig igen.

Jag andas. Sten läggs till sten. Muren reses.

Jag andas.

Sakta.

In och ut.

Jag andas.

Försvaret reser sig med varje inandning.