Efter en lång rad med riktigt bra dagar. Dagar som fått mig att skratta och må gott. Har känt äkta glädje från djupt inne i mig, en glädje som jag inte känt på många år. Har varit nöjd med min situation och att vara själv, trots att längtan finns med.
Idag vaknar jag med oro och sorg i kroppen. En stor bävan inför vad som komma ska. Hur ska jag klara dagen? Jag ska på begravning och inte en begravning efter en gammal människa som levt sitt liv utan för att hedra en kvinna mitt i livet. Det känns tungt.
Efter att så länge gått och allvarligt funderat över om jag inte ska finnas mer känns detta så fel. Varför finns jag och inte hon? Önskar att jag kunde ta hennes plats. Bävar inför dagen och alla mina känslor. Hukar mig under tyngden av mina egna skamkänslor. Önskan att det var jag som lämnat denna världen är så stor att det skrämmer mig. Hur kan jag tänka på mig själv nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar