måndag 23 februari 2009

Sorg

En kvinna i sina bästa år gick bort i fredag. Hon lämnade sin man och livskamrat ensam att uppfostra deras tre barn. Inte av vilje tvärt om. Hon kämpade och ville finnas kvar för sina flickor med cancern ville något annat. Efter tre veckor på sjukhus då förlorade hon kriget hon slagits i i ett år.

En kvinna som vigde sitt liv åt att sin familj, sitt jobb som översättare av facklitteratur och talpedagog. Hon hjälpte personer att hitta sitt eget tal och språk och hon hjälpte andra att hjälpa genom sina översättningar.

Gunnel, duär saknad. Av många. Min mamma saknar dig, hon är några år äldre än du och hennes dödlighet blir påtaglig för mig. Men mest tänker jag på dina tre fina flickor. De som för några månader miste sin morfar och nu dig. Jag hoppas att jag en dag kan göra något för dem så som din pappa gjorde för mig. Hela din familj står för mig för omtanke, värme och omsorg. Din flickor kommer får det tufft men de kommer att bli väl omhändertagna och älskade.

Vandra i frid på din resa Gunnel. Jag, vi, tänker på dig.

Inga kommentarer: