Upp och ner

Efter några bra dagar kommer det ju så klart en dipp. Hoppades på att jag skulle vara bra nu men så var det inte. Trots att jag haft en bra dag på alla sätt, fått uppskattning för det jag gör och för den jag är räcker det inte. Hur kommer det sig att jag är så svår att göra nöjd.

Körde bil ett par timmar idag. För varje lastbil, för varje bergvägg som passerar kommer tanken på hur lätt det skulle vara att bara svänga lite och trampa gasen i golvet. Jag vet att det inte skulle vara rätt mot lastbilsschaffören, men vilken lättnad det skulle vara att allt bara tog slut.

Jag vet att det är medicinerna som gör att jag faktiskt känner att jag kan genomföra det, som ger mig kraften att agera vilket gör att jag hoppas att det kommer att bli bättre, detta är bara ytterligare en biverkning som gör att jag känner mig närmare handlingen att faktiskt avsluta det liv jag inte bett om, att slippa känna mer.

Jag hoppas att morgondagen blir bättre, lättare och ljusare. Att jag får skymta ljuset i slutet av tunneln.

Andas in.
Andas ut.
Andas