Längtan

Att så vansinnigt längta efter mina drömmars man, hans vänskap och närhet. Att önska att han såg på mig som jag ser på honom. Om så bara för några timmar. Att vilja få möjligheten att känna att min kärlek är besvarad.

Mitt val just nu att ge upp drömmen om hans kärlek är så svår men antagligen nödvändigt. Jag kan inte leva med en dröm, den värmer mig inte om nätterna eller tar bort min rädsla. Mannen jag träffar nu är inte mitt livs kärlek. Inte min stora passion men han är det tillräckligt mycket för att det ska räcka. Min dröm och längtan efter en annan man får jag lämna och inse att det är en dröm jag bär ensam. Tänker sörja min dröm och den kärlek jag aldrig fick.

Önskar bara att mina drömmars man fanns i mitt liv, förlät mig för de val jag gjort. Älskar honom mer än jag kan uttrycka men på ett stilla sätt. En stilla längtan som aldrig försvinner.

Mannen jag träffar nu acceptera mig som jag är. Han kan lyssna på min skam och min skuld över det som varit och de svek jag gjort mot mina barn i magen, barnen som inte fick leva.

Hoppas att jag kan behålla mina drömmars man på något sätt i mitt liv. Att han inte hatar mig för de val jag gjort. Längtar efter att höra hans röst. Längtar efter att känna hans armar runt mig. Längtar...